Det känns bara skit just nu. Den känslan som fanns för någon månad sen är utbytt mot något annat. Jag känner mig halvt ignorerad, utestängd och hjälplös. Känner du ens något för mig? Jag vet inte mer vad jag kan göra, och jag får ingen hjälp heller, inga svar.

Men jag ska inte säga något dumt...



Avslutar med min nya "favvo-låt", inga referenser till texten jag nyss skrivit, den är bara bra helt enkelt:

Tabletter på nattduksbord ögonlock tunga
hon kan inte vakna än
Porrfilmer, fotografier tunna som drömmar
Askfat & burkar & tomma glas väntar
på att tömmas & fyllas igen
Dammiga fönster & persiennmönster på golven

Hallå… Hallå igen
Svara mig snälla svara är det nån här?
Hallå… är du kvar än?
Om du vågar knysta så skriker jag högre
än vad två öron klarar

Fläckar på golvet och sprickor i kaklet
Hon kan inte vakna än
Naken i treveckorslakan tunna som drömmar
skärmen på TV:n och krukväxter väntar
på att tömmas & fyllas igen
Hon sover hon väntar på att tömmas & fyllas igen

Hallå… hallå igen
Svara mig snälla svara är det nån är?
Hallå… är du kvar än?
Om du vågar knysta gör jag nåt värre
än vad två ögon klarar

---------

När egentligen allt går som jag vill så kan jag ändå inte vara nöjd när det är såhär med dig.